Genom våra återkommande förutsägbara rutiner och ritualer blir julfirandet en tradition som i många skapar en familjär känsla av trygghet och gemenskap.

Men om vardagen innan, under och efter den här högtiden präglas av oförutsägbarhet, otrygghet och splittring, då räcker inte alla tomtar, granar och Kalle Ankor i världen till.

Det mörker som drabbar en människa med beroende och hens familj kan kväva tusen juleljus.

Våra medlemmar berättar om detta – om maktlösheten och skammen och hopplösheten.

Som tur är finns även andra historier.

Sådana som beskriver hur små lågor av något som liknar hopp flimrar till, när människor som varit på samma svarta ställe har haft modet att våga börja prata om hur det egentligen känns och säger att det faktiskt går att må bättre.

Där och då är det som att rädslan och ensamheten skingras för en stund och en inre liten röst viskar  ”kan hen, så kanske också jag kan…”.

Så börjar sakta en förändring, så växer en insikt om att det inte går att ta sig undan det hemska, men igenom.

För att det finns kunskap, engagemang och medmänsklighet som hjälper.

För att det finns hopp!

God jul från oss alla till er alla.

AHAs styrelse