Vi ger inte upp, det går bra, jag står kvar. Det är det vi måste göra.

Börje har mångårig erfarenhet av att möta anhöriga och personer med beroendeproblematik. Han berättar om anhörigskapets börda, om hur narkotikasituationen i grunden har förändrats via internetbaserad försäljning och om att en människa inte är sitt beroende utan har en hjärnans sjukdom.

Igår föreläste Börje Dahl, från Dahl & Dahl preventions- & beroendecenter för 35 personer i den digitala publiken. Föreläsningen heter ” Skolka från livet – en föreläsning om ungdomars drogande och anhörigas utsatthet”.

Det finns inga hopplösa människor, bara hopplösa situationer

Börje Dahl berättar:

Någon sa till mig en gång. ”Det här med behandling var inte alls svårt, det var ju bara att förändra allting.”
Så sant. Tillfrisknande handlar om att återskapa sig själv. Jag är så fylld av respekt och närmast vördnad inför människor som tar sig an den uppgiften. Vi runt omkring, vi behöver se att vi är små skärvor, marginaliteter i den processen. Men vi ska heller inte underskatta oss själva, för vi kan trots allt ha en betydelse, om än liten. Vår roll innebär att vi inte ska tro att vi kan förändra människor, men vi kan peka på stigar som andra har trampat upp och som har tagit dem genom mörka skogar, ut på andra sidan. Där det nya livet ligger utsträckt.


Framför allt kan vi installera hopp i människor som känner sig hopplösa. Det är det vi måste göra.
Budskapet är: vi ger inte upp, det blir bra, jag står kvar.

Anhörigskapet

Börje berättar och visar om hur droger påverkar hjärnan, hur försäljningen på internet går till och hur anhöriga kan vara som någon som håller i en kvast och sopar kring personen med beroendeproblematik. Sopar den anhörige framför eller sopar den upp bakom, kan en undra. Kanske är det båda. Deltagarna fick prata om hur vi lägger ner kvasten, och vad vi ska göra istället.

Skam har en tvilling. Tystnad

I Sverige sägs det finnas 4 miljoner anhöriga. Ändå pratas det lite om det. Börje pratar om tystnaden, och skammen.

Skammen har en siamesisk tvilling, den heter tystnad.
Båda är nedsänka i samma mörker.
Det är med skam som med troll i barnens sagovärld.
Båda spricker när de kommer ut i ljuset.
När vi vågar visa vår smärta, berätta om det vi skäms för, tillsammans med andra som förstår och inte dömer, då börjar skammen vittra sönder.
Den försvinner inte direkt, men varje gång vi vågar ge den ord så krackelerar den, bit för bit.
Det är en av många små befrielser som inträffar när anhöriga möter anhöriga i vår förening.

Börje Dahl

Tack till Börje och tack alla deltagare som lyssnade och delade.